DEN GAMLA GRAVGÅRDEN PÅ FORNA NICKBY SJUKHUS

måndag 16 april 2018 - 11:34 | 0 Kommentarer

DEN GAMLA GRAVGÅRDEN PÅ FORNA NICKBY SJUKHUS

Det blev en lång och omständig rubrik, men igår var det igen en historisk eftermiddag i Nickbys långa historia. Även för helsingforsare, som i egenskap av medlemmar i den anrika föreningen Stadin Slangi r.f., hade tagit den långa vägen ut från huvudstaden, och kommit ut till landsbygdens ro. 

Livet var hårt för mentalsjukhusets patienter. Sibbo församling vägrade tillstånd till gravläggning i Sibbo under åren 1922-1951. Det återstod inte något annat för Helsingfors stad, än att i skogens lugna ro,  som senare omgavs av en spånbana, inrätta en riktig egen gravgård. Det blev massgravar, med få privata gravstenar. Nu har man äntligen vaknat både i Helsingfors och Sibbo. En stenhäll i halvmåneform har blivit upprättad på platsen, igår skruvades den första metallplattan fast. Bilden ovanför berättar mer än tusen ord. Där vilar hädanefter den kända fotografen Signe Brander (1869-1942). Och i framtiden kommer hon få sällskap av alla ca. 700 som också avled under tidsperioden 1922-1951 på Nickby sjukhus. 

Signe Brander dog av ålderdom. Hennes ögon såg icke mer, fotograferingen hade Signe fått lämnat redan, när hon togs in på Dals sjukhus, när Vinterkriget inleddes. Egentligen evakuerades hon likt andra helt friska under de svåra bombardemangen av Helsingfors, under Fortsättningskriget. Och ödet var grymt. Nästan alla dog av svält och undernäring. En liten infektion kunde bli ödesdiger. 

Igår hölls det spontana festtalet av riksdagsledamoten Ilkka Taipale. Han talade i skarpa ordalag, om huru mentalpatienterna i Finland, så styvmoderligt blev behandlade, som tredje klassens tågpassagerare. Livsvärdet var lågt. Samfällt lyste Taipale och den församlade publiken stumt gravfrid över det skedda, här ute på den gamla gravgården och på forna Nickby sjukhus. 

Den nuvarande generationen kan inte belastas för att man tidigare har negligerat denna säregna patientgrupp. Lika lite är vi skyldiga till kriget, och tiden efter, återuppbyggnadstiden i Finland. Lite har man skrivit, rent historiskt om perioden åren 1944-1952. Tyngdpunkten har legat på krigstiden och minnena vid fronten. Men likaväl borde man så småningom samla in minnen från den hårda tiden i det civila, och när Finland skulle byggas upp igen efter all förstörelse. 

Till sist i bloggen denna gång. Det är därför det skall finnas och finns historiker bland oss. Vår uppgift blir att förvalta dels egna minnen, men också vår gemensamma minnen. Vår historia skrivs om. Den är aldrig statisk, kan förändras, om nya faktan tillkommer. Även felaktigheter i historieskrivningen skall omskrivas. Det är aldrig försent att erkänna fel. 

Bloggbilden togs söndagen den 15 april 2018 av

undertecknad och bloggtexten skrevs dagen efter, 

måndagen den 16 april 2018 av 

HISTORIKERN i SIBBO 

Pär-Erik Sjöström

 

 

 

Kategorier :

Resor

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar