tisdag 18 december 2018 - 13:48

Bollhav och julfest

Dagarna fylls av jobb och barnens skol- och hobbyrelaterade ärenden och tillställningar. Speciellt december är riktigt hektisk med alla julförberedelser och julkonserter. Jag har börjat på flere inlägg under den senaste månaden, men inte fått dem färdigformulerade innan informationen eller ämnet blivit för gammal för att publiceras. Tankarna snurrar på ungefär som vanligt. Eller ja, inte riktigt som vanligt, eller som förut. Jag känner mig nämligen, om möjligt, mer tankspridd än vanligt och väldigt glömsk. Mitt i ett samtal kan jag tappa bort den röda tråden (oftast finns det faktiskt en!) ochmåste leta bland en massa material som snurrar omkring i huvudet. Lite som att vara färgblind i ett bollhav. Svårt att få tag på just den rätta färgen. Nåväl. Detta är kanske det nya ”normala”. Vänja sig, eller vänta att färgsinnet kommer tillbaka och bollarna blir lättare att hitta igen.

Igår var vi på skolans julfest som hölls i två delar pga utrymmesbrist. Min man och jag hade äran att vara med och njuta av två luciatåg, 30 x alla barnen firar jul -ramsor (nej, man kan inte få för mycket av "alla barnen"), två gånger allsång Nu tändas tusen juleljus, en gång Midnatt råder, en tomteteater och en massa vackra sånger framförda av skolbarnen. Så duktiga! Lilltjejen vår var riktigt nervös men hon fixade sin ramsa: ”Alla barnen gick in i kyrkan utom Inga, för hon skulle ringa”.

Idag står en 17 timmars arbetsresa med bil, flyg, färja, taxi och tåg på programmet. I skrivande stund är jag ca halvvägs. Puust! Slutspurt före jullovet!

tisdag 20 november 2018 - 20:42

Slutstrålat

Idag hade jag min sista strålbehandling. Därmed är behandlingen för denna gång avslutad och jag övergår till uppföljningsfasen. Jag har läkartid nästa vecka, så då får jag säkert mer information.

Jag började jobba förra veckan och vilket mottagande! Härligt att vara tillbaka! Tack alla! Barnen däremot undrade hur länge jag tänker jobba och när jag blir hemma igen. Ja, hur trevligt det än var att få blommor, choklad och champagne, hoppas jag att det inte blir flera avbrott och att inga välkomstkommittéer behövs! Av den här orsaken. Fritt fram att komma med gåvor och mutor av andra orsaker, förstås..

fredag 9 november 2018 - 13:46

Grå, gråare, november

Alltså på riktigt. Bilderna tagna på samma ställe utan någonsomhelst redigering. Så grått det varit den senaste veckan och tiodygnsprognosen ser dessvärre likadan ut. Suck. Nu inser jag också att mitt goda humör och mitt välmående alldeles säkert påverkats av årstiden. Vilken ”tur” att få diagnosen i mitten av april. Tänkt om den kommit nu! Då alla rumpnissar och grådvärgar omkring mig kryper in i sina skrymslen och jagar ut mörkret och tröttheten istället. 

Men det kunde varit värre. Det är vindstilla och uppehåll. Fredag och farsdagshelg med de bästa på kommande! Bastu och soffhörnet väntar!

onsdag 7 november 2018 - 00:00

Hår och hud

Nu har jag blivit bestrålad i drygt tre veckor och huden ser bra ut. Lite rödaktig precis under halsen men inga besvär. Röntgensköterskorna har också konstaterat att huden klarat sig väldigt bra och att jag antagligen kommer att komma lindrigt undan. Hårhudad som man är.

Håret måste jag nog färga. Det känns lite för grått för mig. Jag är inte redo för det. Visseligen kan färgen ännu ändras, håret är så kort än. En julklapp åt mig?

I oktober uppmärksammades bröstcancern i och med rosa bandet -kampanjen. Man vill sprida kännedom om hur allmän bröstcancern är, hur lite folk vet och förstår och sist men inte minst, samla in pengar till cancerfoskningen. Ett effektivare sätt än rosa bandet, enligt min åsikt, vore att inte använda peruker eller mössor/dukar. Vips, ser gatubilden annorlunda ut och bröstcancern blir mer konkret än vad den blir med en rosa bandet -pins på skjortkragen. Detta har jag dock inte vågat föreslå för mina ”medsystrar”. Det kommer ganska tydligt fram att man inte vill gå med flinten bar om det finns andra alternativ och tanterna kan bli upprörda. Men effektivt vore det! Om man nu vill sprida budskapet om att ”vi” finns överallt. Och varför inte? Varför inte prata än mer öppet om det? Jag förstår inte. Jag slänger ut mig mitt tillstånd till höger pch vänster. På gott och ont har jag märkt... Vissa blir lite förskräckta och visst kommer det lite extra blickar då man går med flinten bar. Folk undrar väl om man är hårlös pga cellgifter eller något annat. Säkert skulle det också ändras om det fanns fler av oss. Också vi som mår bra, kan leva normalt, motionera eller träna på gym. Vore det inte bra att visa att det finns av oss som mår bra också? En cancerbehandling behöver inte ta knäcken på oss och det budskapet borde komma fram. Då skulle de nydiagnostiserade inte heller behöva bli helt förstörda utan se hoppet från början. Nu känns det som att ett cancerbesked betyder livets slut. Tyvärr finns det en lång lista på värre saker och öden i världen än bröstcancer hos vuxna kvinnor.

Bilden från söndagen, då jag fick familjen med(tvingad) på skogsutflykt.

fredag 2 november 2018 - 17:16

Röntgenresultat och nyheter

Jag har ännu inte hört något från förra måndagens (22.10) magnetröntgen av nedre ryggen. Det slog mig att resultaten redan kan finnas i e-tjänsten och bingo! Jag hittar ”degenerativ skleros”. Hmm. 

 Det här med ”degenrativ” låter inte så bra. Exempel på degenerativa sjukdomar är MS, ALS och demens. Å andra sidan är diskbråck och ischias ”degenerativa ryggsjukdomar”. Ischias har jag faktiskt självdiagnostiserat mig flera gånger; första gången under graviditeten för 14 år sedan. 

Skleros i sin tur var lite jobbigt att hitta information om. Åtminstone göra en vidareförklaring på, eftersom det oftast förekommer i samband med någon annan term (multipel skleros till exempel). Varsågoda och googla om det instresserar. 

Nåväl, kanske bäst att invänta läkarens tolkning. Hon torde känna till fler knep att klura ut orsaken bakom medicinska besvär än undertecknad i samarbete med wikipedia. Gissar hursomhelst på ischias. Tror inte det är något desto konstigare.

Yngsta flickan ringde med både dåliga och goda nyheter medan jag ännu var i stan efter strålbehandlingen. Den dåliga nyheten var att hon hade vinglat ner i diket med sin cykel på vägen hem från skolan. Hon hade fått ett sår och börjat gråta. ”Men mamma, den goda nyheten är att jag lever!!” Detsamma får jag väl säga och önska skön helg på det!

måndag 29 oktober 2018 - 19:49

Marken fryser och håret växer

Det var en arbetskompis jag stötte på under helgen som konstaterade att håret vuxit sen sist vi sågs (2 1/2 vecka sedan). Man märker det inte själv lika bra men en tillbakablick i mobilens kamerarulle bekräftar nog att det växer fort! Härligt! Nu kvarstår den stora frågan: kommer det att bli grått?! Det går lyckligtvis att åtgärda om så vore fallet. Bilden förvränger verkligheten  lite.

Idag är det fyra veckor sedan jag tog min sista cyto-tablett. Det tar sig!

fredag 26 oktober 2018 - 12:02

(S)Vett och etikett

Nu var det hänt. Egentligen redan för en vecka sedan men jag tänkte att kanske det var en engångshändelse. I morse hände det igen.

Jag får ju inte tvätta det strålbehandlade området med tvål, inte använda deodorant eller hudlotion. Endast i fall av symptom finns det en kräm på apoteket som rekommenderas men bäst vore om det räcker med saltomslag (jag fick ett recept) om huden blir röd och börjar klia.

Nåja. I fredags kom jag till strålbehandligen, klädde överkroppen bar och lade mig på britsen. Armarna ska sträckas upp (det finns handtag för händerna). Då kände jag den. Det var lite pinsamt, om än knappast ovanligt för sköterskorna där. Stickande, obehaglig. Där var den. Svettlukten.

Nä nu blir det allt deodorant under helgen. Mindre svett och mera vett. Jag och tre härliga (vuxna) brudar ska ut och kryssa! Tänkte klara mig med frukost till middagen. Skål!

torsdag 25 oktober 2018 - 20:31

Ny bloggadress!

Den aktiva och uppmärksamma läsaren har märkt att min bloggsida ser annorlunda ut. Jag flyttade den till Sibbo-sidan eftersom det var gratis  *pappas flicka* Den gamla adressen (liljekonvaljerochcancer.blog) fungerar tillsvidare, eftersom jag kopplade på en automatisk vidarebefordringstjänst. I något skede (om ett par-tre månader, typ) kommer jag att avaktivera den så det kan vara bra att lägga den här nya adressen (https://mysipoo.sipoo.fi/bloggar/liljekonvaljer-och-cancer) på minnet.

Det var allt för idag. Inget nytt att rapportera. Tack och hej - förgätmigej!

onsdag 24 oktober 2018 - 12:03

Tillräckligt frisk för att vara sjuk

Det krävde lite hjärngymnastik att komma fram till rätt avdelning i måndags. Dels är sjukhuskomplexet ett stort område av olika byggnader och dels pågår renoveringsarbeten på området. Jag hade inbokat tid för magnetröntgen före strålbehandlingen. Magnetröntgen för att kolla upp icke-ryggradsreumatism. Läkaren hör av sig nästa vecka.

Jag gick som vanligt till centret för cancersjukdomar och anmälde mig till automaten. Men i systemet fanns endast strålbehandlingen så jag gick till informationsdisken. Expediten intstruerade mig till en annan byggnad. Ut igen, traska runt staketen av byggnadsarbeten. Hittar en ny ingång, provar den. Med alternativen ”triangelsjukhuset” eller ”tornsjukhuset”. Ole, dole, doff -  väljer tornsjukhuset.

Vandrade omkring i en stor aula av väntande patienter och rullande sjukhusbäddar. Sen hittade jag en informationsskylt med avdelningen för ”röntgen”. Måste ju vara det. Också ”magnetröntgen” görs säkert där. Sagt och gjort, jag följer svarta linjen till ”röntgen” och anmäler mig vid disken igen (finns inga automater. Annars hade jag valt den). Jag får nya instruktioner; fortsätt med svarta linjen, ta hissen till våning T. Ok. Iväg igen. I något skede ser jag så vilsen ut så en manlig skötare undrar vad jag letar efter. Han visar mig vidare och efter några automatdörrar kommer jag äntligen fram. Puust! Tur att jag var i tid OCH hade förmåga att röra mig, kommunicera, följa instruktioner och navigera mig fram.

Nå. Det hör var dock inte slutdestinationen *himlar med ögonen*. Nu fick jag anmäla mig och byta byxor. Jag valde de mörkare gröna. Men ångrade mig; borde ha ragit de rosa eftersom jag fick behålla min skjorta och den hade olika nyanser av rosa och pink. Storlek M passade. Trevligt! Bort med smycken och lösbröst men skorna och rocken fick vara på eftersom vi skulle gå ”yttre vägen”. Nu fick jag en lapp med instruktioner i tre steg. Ta hissen till 1. våningen. Följ svarta linjen. Vänta i väntrum 2. Det här fixade jag utan pit stops och utan att vistas utomhus?!

Väntade en stund och bevittnade finska nationalsången på tv. Vi har vunnit den senaste Formel 1 -deltävlingen ser det ut som. Efter en stund blir jag hämtad av en sköterska. Och nu gick vi utomhus! In i en barack som stod på gården. Ett himla skrammel i maskineriet och avbildningen gjord på ca 15 minuter. Jag kommer inte ihåg att den förra maskinen hade lika högt ljud. Tiden förgyller minnen, sägs det ju.

Suck. Att ”följa svarta linjen” var inte så enkelt som man kunde tänka sig. Men jag klarade mig som sagt och hann tillbaka till strålbehandlingen i god tid. Än finns det hjärn- och fysisk verksamhet i kroppen.

 

Klader

onsdag 17 oktober 2018 - 13:00

Strålbehandlingen igång

 

Dag nr tre idag, av 25. Här skulle man nog allt önska sig digital och mobil utveckling. Känns liksom lite onödigt att släpa sig in till kliniken för ca 5 minuter. Och då har jag inte ens så lång väg men det tar ca en timme då jag åker kommunalt. Med diverse snuskgubbar och hostande tanter. I detta glest befolkade land finns det en och annan som har >100km till sin klinik. Suck. Tänk om man kunde uppfinna en app som med hjälp av mobilens kamera kunde skicka strålarna på rätta platser digitalt (det är jättenoga så inte t.ex. hjärtat får strålning). Kan väl inte vara omöjligt med tanke på alla möjliga finesser det finns nuförtiden. (där lät jag allt som en stenåldersgumma)

Nåväl, hur som helst så går det smidigt och tillsvidare smärtfritt. Eventuella biverkningar kommer 1-2 veckor efter att behandlingen börjat och kan vara som värst flera veckor efter att den tagit slut. Besvären blir som solbränna; klåda, utslag, svullnad osv. och behandlas med lätt salva och saltomslag. Under hela den här tiden ska man inte använda deodorant på den sidan och inte heller tvätta sig med tvål. Så den som vill bjuda in mig på kaffe eller gästa mig - om någon lukt uppenbarar sig samtidigt, kan det vara jag. Men var inte så hård. Jag är ju trots allt cancerpatient och mig måste man vara snäll med. Sådeså.

Kusligt Halloween-väder det var under jogging- och cykelturen ikväll. Wow!